När bilderna kommit in i systemet görs en tolkning av leverantörsfakturan, med målet att föreslå så bra värden som möjligt för användaren.
Avläsningen består i två steg, först måste programmet hitta rätt leverantör och därefter läsa av värden (datum, summor och fakturanummer) på fakturan.
Leverantören känns igen genom att man letar efter ord, nummer eller annan information som är unik för leverantören.
Nästa steg är avläsning av fakturavärden, alltså fakturadatum, förfallodatum, kapital- och moms-värden samt fakturanummer/OCR-nummer. I början har systemet ingen kunskap om hur en faktura för en viss leverantör ser ut, varför det istället får titta på troliga värden för fakturan. Till exempel brukar datum-värden se ut på ett visst sätt och kapital-värden på ett visst sätt.
Efter hand som användaren korrigerar fel i avläsning så lär sig programmet mer och mer om hur fakturan ser ut. Denna information sparas i en fakturamall och används nästa gång programmet skall göra en avläsning på en faktura från samma leverantör.
Detta gör att man slipper en tidsödande och därmed kostsam uppstartsfas utan istället kan dra mer och mer fördel av systemet ju mer man använder det.
Dinumero försöker snabba upp processen med kontrollen så mycket som möjligt genom att rita ut rektanglar kring den information som den hittar och föreslår för användaren.
För de leverantörer man anlitar ofta finns naturligtvis möjlighet att lägga upp en manuell fakturamall. Detta gör att man kan få ännu bättre och säkrare avläsning av fakturavärdena mot att man lägger ner ett visst arbete på att lägga upp och justera mallen.